deeperinside

Fan vad Kristian Anttila gör grym musik, egentligen. Första gången jag hörde honom var på Mejeriet i Lund. Drog dit för att lyssna på lite Johnossi, men så dyker denne Kristian upp på scen (som förband). Musiken var väldigt ovanlig tyckte jag första gången jag hörde honom, nästan lite dålig, men när jag kom hem gav jag honom en andra chans och insåg att han var riktigt bra. Visst hans texter är lite sjuka, men jag gillar känslan som han förmedlar med sin musik, den känslan är verkligen något utöver det vanliga. Vill du höra bra musik, köp hans skiva!

Snart är det dags att söka till högskolan, får ångest bara av att tänka på det. Jag har ingen aning om vad jag vill gå, allt verkar så tråkigt. Inget av naturvetarämnena intresserar mig egenligen, utan det är de humanisitska ämnena som jag är brinner för. Ett annat problem är att jag itne vet var jag ska studera, ska jag stanna hemma och slippa ta studielån eller ska jag bo i studentkorridor och lära mig bli vuxen och självständig. Det känns inte som en lätt uppgift att bara lämna min familj efter 18 år, men samtidigt ska det ske förr eller senare och dessutom är studentlivet en upplevelse för livet (har jag hört). Men är den upplevelsen värd 300 000 kr? Jag får ta det som det kommer, vi får se framöver vad jag tar för beslut. 

jag skrev sist. Har itne haft så mycket tid nu när jag pluggat till svenskatal och haft geografiprov idag. Svenskan gick utmärkt och jag är faktiskt ganska nöjd med hur det hela blev tillslut. Har itne tid och skriva nu heller egentligen har Sv-nationella prov på onsdag igen, här har ni en trevlig truddelut att lyssna på till nästa gång.

http://www.speedyshare.com/763180175.html

Idag ska jag skriva mitt svenskatal samt plugga in det. Det kommer att handla om religion och om hur religiösa vi egentligen är i dagens sekulariserade Sverige. Jag kanske lägger upp talet här sen, eller förresten det gör jag inte. För då kommer det registreras i urkund och jag kommer bli åtalad för fusk, haha nejdå jag skojar bara. Jag lägger upp det sen.

Det är alltid lättare att göra misstag än att göra rätt, alltid lättare att förstöra än att bygga upp, fan vad jobbigt det är med sånt. Varför är det så att vi människor alltid kommer ihåg det dåliga som hänt oss och aldrig de hundratals goda saker som händer oss? Varför? Kanske för att ingen i din omgivning påpekar när du gjort något bra, samtidigt penetreras man medvilda protester, hån och avsky vid minsta felsteg, vid minsta illa misstag. Är det de som gör att vi gärna belyser det negativa omkring oss och alltför sällan det goda, det som gör en glad, det som kan bygga broar mellan människor och kulturer, det som kan göra jorden till en bättre plats att leva på.

Jag gjorde ett stort misstag för tre år sedan, för någon annan hade det varit no big deal men jag tog det hårt. Jag var 15 år gammal, naiv och dum, mitt i tonårskrisen och fortfarande sökandes efter en identitet. De gamla kompisarna umgicks man inte med längre istället började jag umgås med en kille i klassen som jag tidigare aldrig riktigt gillat (förövrigt, anledningen till att han började umgås med mig var att hans gamla vänner i klassen blivit avstängda). Jag hängde med honom på rasterna och med tiden började jag också lära känna hans vänner lite grann (käslokalla huliganer allihopa). Att spela in låtar var tydligen inne, resonerade jag utifrån snacket som gick och ville inte vara sämre själv. Jag spelade in en låt (som jag än idag skämms över) och skickade runt den till två, tre personer, övertygad om att den är bra (hjärntvättad av mig själv). Följande dag, i skolan, har antalet lyssnare trefaldigats men inte så som jag hoppats på, istället blir jag förlöljligad, ja, man kan nog säga mobbad. Eftersom jag snart skulle sluta 9:an så tänkte jag att, det här klarar jag nog, jag behöver bara hålla ut tills jag kan börja på gymnasiet och det gör jag, jag står ut  med tre månaders hån (tack och lov att ingen från min dåvarande klass visste om det) och börjar på gymnasiet med allt bakom mig. Såren läkte aldrig riktigt sen dess och utan att överdriva blev jag aldrig samma person igen men jag kom över det i alla fall,  även om jag någon gång kunde tänka på det, så var det i princip glömt. Tills nu, tre år senare.

I början av terminen fick jag reda på att en kille hade kvar låten på sin dator och han hade tydligen skickat vidare den till några andra av sina vänner, så nu flyter den omkring på kommunens datorer igen som en ny löpeld och jag kan inget göra. Men min största farhåga är att någon i min nya klass ska komma över den och det hade varit en mardröm realiserad, speciellt nu, när jag trodde att jag hade lagt allt det förgågna bakom mig. Önskar att gud kunde flytta månen så att jag får sol i mitt liv..

Jag är trött på det här, trött på att ständigt känna konstant ångest, att inte kunna koppla av och bara njuta av livet. Jag är ständigt rädd för något, rädd, trots att det inte finns något konkret hot, ingenting att egenligen vara rädd för. Den här konstanta rädsla ger sig ständigt till känna iform av oro och hög puls, jag vet itne vad jag ska göra. Jag känner inte för att gå till någon terapeut, orkar inte. Jag känner mig utlämnad, sviken och förvirrad. Alltid finns det något som gnager på mitt samvete och när det är avklarat så dyker det alltid upp något nytt, som ersätter och upptar större delen av mina tankar. Jag önskar att jag kunde få ett slut på det här, stoppa det och vara glad igen. För den enda som kan stoppa det är jag själv och först när jag själv brutit den negativa cirkeln, kommer jag att må bra igen. Det vet jag mycket väl, men det är lättare sagt än gjort.

Idag har jag varit oerhört seg. Jag började dagen med att spela psp, Sid Meier's Pirates, som är ett sjukt roligt och beroendeframkallande spel. Efter ett par timmars spelande tröttnade jag och då beställde jag en kebabtalrik, gott som fan tänkte jag och började käka. Mitt i njutningsstunden blir jag avbruten av att telefonen rinker, Leslie undrar om vi kan leka, javisst säger jag och halvtimmen senare spelar vi GTA 4 hos mig. Att spela GTA (som bara kan spelas i enspelarläge) blir efter en stund tråkigt så jag tar fram mina gitarrer och vi lirar Guitar Hero 3, riktigt kul var det och ganska jämnt blev det också (jag är ju självklart bättre än vad han är och körde hard, han körde bara på medium ;P).
Efter 4 timmar Guitar Hero hade vi träningsverk i fingrarna och Leslie fick gå hem. Dagen vill jag sammanfatta med att säga, Guitar Hero är roligare när man är två.

Dagen började med att jag vaknade 7.00, käkade frukost och sedan begav jag mig till Högskolan. Jag gjorde nämligen högskoleprovet idag och redan när jag kom dit hamnade jag i fel bygge. Värre var det för Kujtim, han visste inte i vilken provlokal han skulle infinna sig så han fick springa runt över hela högskoleområdet tills han hittade rätt. Proven fick jag sitta och klura på från 8.30 till 16.15 med ett par raster och en luchrast däremellan och sä här i efterhand kan jag tycka att det inte gick alltför bra. Men sak samma jag kan göra det nästa termin igen och då blir det bättre, hoppas jag.

Jag skrev ner mina svar på papper så jag kunde genast rätta provet. Så här ser resultaten ut:

NOG - Logisk och matematisk del: 12 av 22
ELF - Engelsk läsförståelse: 12 av 20
ORD - Ord och begrepp: 20 av 40
LÄS - Läsförståelse svenska: 15 av 20
DTK - Hämta och tolka information ur diagram osv.: 9 av 20

Vet inte riktigt vad jag får (vet inte riktigt hur det räknas) över 1.0 hoppas jag att det blir men vi får se om 4 veckor.